Fick ta ett försenat tåg idag, men vem bryr sig när det bara är idag och imorgon kvar att ha Fas 3 innan jag flyttas över till Misa.

Kom i tid iaf och satt upp bordet med alla lotter på mindre än två minuter, vilket är snabbt sedan jag var tvungen att lägga lotterna i numerisk ordning.

Får sitta i nästan 15 minuter innan själva passet börjar för mig.

När mina föräldrar fick reda på att jag skulle flyttas över till Misa så skrek min mor nästan av ren och skär lycka.

Med tanke på att Fas 3 skulle ge mig 140 kr/dygn jämfört 361 kr/dygn som jag fick förut, så var detta en stor glädjesuck för oss.

När klockan har rört sig till 9:30 så är min bisittare inte här.

Han måste ha blivit sjuk eller somnat om innan han skulle ta sig upp ur sängen.

Så jag tror mig få sitta ensam och sälja lotter idag, men ett tag senare kommer han och ursäktar sig med att ha försovit sig, men jag förlåter honom för det.

Väntan på kunderna är dock tråkigt eftersom ingen har köpt något efter en timme.

Får en verkligen att uppskatta att man snart slipper det.

Jag började att prata med min bisittare  om bloggen och han tycker att jag gör alla som har ADHD och Asperger en stor tjänst med den.

Han tycker att vissa bloggare, som Blondinbella, är rena skämten och tillför inget annat till det sociella samhället än onödig smörja.

Lyckas få 8 lotter sålda till ett medelålderspar, men de vinner ingenting på dem.

Ganska synd, men de var rara iaf.

Man kan verkligen sitta tillbaka och tänka på sin tid som man har haft när man blir frågad av bisittaren om den får gå och dricka lite kaffe.

Jag tror mig ana att en ny början är på väg nu.

Nu ska man bara leva livet och se vad det ger en.

Fick svar på min e-post som jag skrev till neuropsykiatriska vårdcentralen tidigare i veckan om att jag behöver ett läkarintyg som jag ska ha för att ansöka om handikappsersättning, något som jag verkligen behöver med mina neuropsykiatriska problem.

När jag tänker på mina problem nu, är det enda jag känner då bara en trygghet att veta vad jag har som gör detta.

Förut kände jag mig som ett monster eller ett barn som aldrig kunde växa upp.

Ett gott råd för er som sitter i samma säte som jag satt i, börja inte tänka som jag gjorde förut.

Problem är ej problem om de formar din personlighet.

Tänk istället att du skulle ha varit lik en annan och fick dessa "problem" för att du skulle bli du, en unik person.

Så var glad, var nöjd och sluta aldrig att va unik, för det är vad du är.

När dagens skift är nästan över så känner mig lite ledsen samtidigt som jag är glad.

Ledsen för att jag ska snart sakna en trevlig person som jag har suttit med på torsdagar och fredagar.

Men livet måste gå vidare även efter detta.

Packar för min hemresa, vilket är lätt med alla sakeer som jag har med mig.

En bok, tre kulspetspennor och ett block som jag skriver på.