Du underbara skottdag, skjut mina problem döda och återuppliva dom till värre.

Jag hade väntat hela morgonen på detta, räknat varje timme, minut och sekund.

Mitt besök på neuropsykiatriska vårdcentralen trodde jag skulle bli början på något, men det blev fel, väldigt fel.

För det första så behöver hon ha ett utlåtande från en hjärtspecialist om mitt hjärta kan klara av central stimulansa.

Men hon berättade att hela min väntan på att min pappa skulle få ändan ur soffan och övningsköra med mig har varit i onödan, för jag får endast övningsköra med en utbildad och erfaren körskolelärare.

Så alla pengar jag har lagt ut på kurser och bensin har varit helt i onödan.

Samhället, ni har kostat mig mycket pengar och nu vill jag ha återbetalning på allt som ni är skyldiga mig.

Jag väntade mest på mitt besök på hunddagiset som min kontaktperson på Misa hade ringt igår.

Jag var stressad inför besöket, så jag kunde knappt sova under natten innan. 

Men jag var utanför lokalen i god tid och inväntade min kontaktperson som kom i bil, medans jag tog mig in med både tåg och buss.

Blev mottagen med vänligheten när jag steg in i butiken som ligger sammanlänkat med hunddagiset.

Fick träffa ägaren som intervjuade mig och jag berättade om allt som han kunde tänka sig vilja höra.

Hela besöket tog inte mindre än 25 minuter och när det var över så hade jag blivit erbjuden praktik i mitten på mars.

Han frågade mig om jag hade någon form utav neuropsykatriska problem, så jag svarade jag helt enkelt att jag har Asperger och ADHD, men det är knappt synbart, vilket min kontaktperson höll med om och sa att jag var den lugnaste dom hade inskriven på Misa just nu.

Det finns också en chans att detta kan leda till en anställning.

Hur kan detta bli ännu bättre?

Seriöst, jag kom nästan försent till mitt möte på Misa idag och min kontaktperson hade bestämt sig för att äntligen hjälpa mig att söka efter en praktik.

Jag kom med förslaget på hunddagis och hon sökte det på Eniro och ringde två företag.

Efter det andra samtalet så berättar hon att jag ska på ett möte imorgon på ett företag som familjen har varit kunder hos förut.

Det är nästan overkligt jö.

Hon tänkte söka efter fler, men hon blev kallad till möte och jag blev släppt från mötet.

Så imorgon så ska jag på besök till företaget klockan 14:00.

Och på onsdag så har jag ett möte på neuropsykiatriska vårdcentralen med en doktor De Beer, och ja, det är hennes efternamnet.  

Men det är något som jag tar upp då det kommer.

Det blev nästan ett vanligt besök på Misa idag, men jag fick komma in 13:00 på grund av att kontaktpersonen var på möte för tillfället.

Fick hänga av mig min jacka innan jag fick gå till samma rum som jag har suttit med henne i under fyra tillfällen nu.

Idag hade hon papper om vad jag kräver på arbetsplatsen och vilka reaktioner jag får under stress och annan form av kraftig belastning.

Hon sa att det skulle ta ungefär 3 möten att färdigställa hela högen med papper, men jag tog bara 20 minuter på att göra klart dem.

Hon blev chockad att jag var så snabb med att göra klart pappren.

Vi hade ett kort samtal efteråt och sedan fick jag gå och möta upp mina föräldrar som var på bokrean på varuhusen.

Det är under bokrean som jag upptäckte något som jag inte gillade.

De sålde World of Warcraft: Burning Crusade, den första expansionen i serien, även när man får den gratis numera när man köper huvudspelet.

Är verkligen varuhus så fräcka att det försöker något så lågt att sälja ut gratisvaror till ett pris?

Det är sjukt i vilken vinkel du än ser det.

Så om du bestämmer dig för att börja med World of Warcraft, då ska du INTE köpa Burning Crusade.

Det var allt för mig nu.

Jag har varit med om misstag, men dagens misstag kostade mig mitt sinne och blev till ett vansinne.

Jag hade varit orolig hela dagen för mötet och när jag kom till sociala enheten så satte jag mig och bad medans jag väntade, men istället för 14:00, så blev jag informerad 14:15 att min tid är åttonde mars.

Jag hade varit orolig i onödan.

Vid denna tidpunkt brast sinnet på mig och jag svor hemskheter åt alla där och sen hela vägen hem.

Stackars barn som hörde mig.  

Inte så mycket att skriva egentligen, men jag vill hålla er uppdaterade om detta.

Jag gick på mötet och fick fylla i lite papper som jag skulle fyllt i förra veckan.

Var klar på 25 minuter, så jag håller det kort.

Klassiskt för mig. *asgarv*

Varför bryr jag mig ens att försöka göra en skillnad på mitt liv?

Samhället dömer en så fort de vet faktan om en.

Monster, neandertalare, samhällets svarta får, mental defektiv person, alla glåpord som tänkas kan komma från ens mun.

Vi är dömda med ett svar som i slutet kostar oss en framtid.

Det är inte konstigt att det är så många fickstölder och vi får fler fördomar kastade på oss.

Samhället, ni sjuka, dömande, hjärtlösa, oälskbara individer, det är tack vare er att vi lever i det mörka gränderna av vad som anses normalt.

Låt er för en dag få känna igen er i våra skor och känn vår smärta.

Den dagen det händer, då ska vi stå och skratta åt er.

Skratta åt hur patetiska ni är, så verkligen slår er hårt och ändrar framtiden.

Vi är människor, vi lever, vi andas, vi älskar, vi gråter, vi känner, vet det!

Vem kunde tro att det skulle bli ett lätt möte idag på Misa?

Jag kom in tidigare, hon berättade att jag skulle få göra ett test för att få visa vad jag gillar och inte gillar igenom att lägga bilder av olika yrken i tre högar som representerade ja, kanske och nej.

Som man kunde tro så var nej-högen stor medans kanske ja-högen var liten.

Visade sig att jag var mest positiv på IT, förskolor och kontor.

Vem kunde tro det?

Inte jag iaf.

Får se vad nästa vecka bjuder på, ska fundera på att fokusera mer på att söka praktik än att tvinga henne sysselsätta mig med lönlösa saker.

Men, låt veckan komma och visa vad den givas oss vill.