Idag är det min tjugoandra födelsedag.  

Hurra för mig och massa läsk och tårta.

Nåja, läsk och tårta skulle stå på listan om jag inte var på diet nu.  

Men jag vet att jag får en härlig dag.  

Höll nästan på att komma försent idag, men lyckosamt var det att jag var den enda där.

Så jag fick hämta lotterna och börja lägga upp dem.

Min bisittare för dagen kom lite sent, men jag brydde mig inte.

Har knappt suttit i 15 minuter innan en trevlig dam köper en bingolott och två Sverigelotter.

Hoppas hon vinner. 

Hade också en utlänning som köpte en Sverigelott och kom tillbaka nästan direkt med den och ifrågasatte om det var en förfalskning, men lovade honom att den var riktig.

Fick sedan vila en stund tills framåt lunchtid, då en gammal dam köpte fyra av de billigaste lotterna och vann fem nya lotter, varpå hon vann en Sverigelott.

Inte illa gjort av henne. 

Sitter mest efteråt och kollar på klockan medans jag väntar på slutsignalen.

Hann med en tidigare buss och får nu resa i ungefär 46 minuter med gång och tågresa inräknat.

Vilken härlig dag det var.  

Usch, vilken morgon man fick.

Jag höll nästan på att somna om flera gånger innan farsan ställde sig och lagade mannagrynsgröt.

Jag gillar mannagrynsgröt, men jag gillar inte att ha huvudvärk när jag försöker att njuta av den.

Jag tog pamol för min huvudvärk, men funkar inte alls.

Kom tidigt till jobbet igen och la upp lotterna för försäljning.

Tog bara 10 minuter innan jag och min bisittare fick en kund.

Hon köpte två bingolotter, så man blev lite glad iaf.

Typiskt att jag har huvudvärk, för jag sitter i en miljö med konstanta ljud, så det tär på huvudvärken att lyssna på det.

Framåt slutet så börjar huvudvärken lägga sig och jag kan lugnt läsa mer ur boken "Världens Största Katastrofer".

Jag kan rekommendera den för läsaren som är nästan lika gammal som mig, för det är en del av kulturhistoria som hänt ut i världen.

Jag kan se alla bussar som åker förbi och hur elever från det närliggande gymnasiet kliver på och åker hem tidigare.

Om man bor rätt till så är det nog inga problem att göra det.

Nä, har gnällt tillräckligt nu.

Peace.  

Anlände tidigt idag till butiken för att sälja lotter, klockan 8:35 för att va exakt.

Gick till lagret och hämtade bingolotterna, Sverigelotterna och de övriga lotterna.

La upp dem snyggt och prydligt på bordet innan min bisittare anlände.

Han är ganska trevlig faktiskt och han kommer ifrån Jokkmokk.

Har suttit i nästan två och en halvtimme när min mor ringde och frågade när jag slutar för dan.

Som vanligt så slutar jag 12:30, så vi bestämde att jag skulle möta upp henne och farsan på vår favoritbutik i stan.

När klockan närmar sig 12:00 så växer förhoppningarna till en maximal nivå.

Det är sista chansen att försöka få något sålt, men frågan är om man är villig att verkligen ge sitt bästa när det nästan är över? Tror nog inte det. 

När jag var klar med försäljningen så blev det snabbt till bussen och kliva på.

Får sitta längst bak i bussen för att få någon form av lugn och ro.

Väl framme på affären så möter jag upp mina föräldrar och går tillfälligt tillbaka till en vanlig vardag.

Och nu sitter jag här och skriver, medans jag känner mig deprimerad.

Jag känner som att jag inte har lyckats bli någon värdefull som jag hoppades och även om jag lyssnar på goda ord från andra så hjälper det inte ens.

Jag vill bara ligga ner i sängen och låta dagen gå förbi utan att veta vad som händer utanför i världen.

Jag känner mig känslomässigt svag och frågar mig själv ofta varför jag ens försöker när alla bara ser ett problem och inte killen bakom problemen.

Är samhället blint? Finns det ens någon form av existens åt någon som mig?

Jag vet inte, och jag bryr mig inte.

Jag är dömd för några små saker som bara utgör min personlighet.

Det är ni som inte förstår mig, och det är erat fel att jag sitter här idag.

Ni, samhället som ser mig som ett missfoster, gör mig och alla med likadana problem som mig, en stor tjänst och kolla er själva i spegeln, för då får ni se ett riktigt missfoster.

Ett missfoster som ej förstår vad vi känner!

Fick äntligen ändan ur stolen och drog till doktorn för att ta mitt blodprov.

Var nervös eftersom jag inte hade givit blodprov hos den nya vårdcentralen som jag går till.

Fick komma in efter knappt fyra minuter och visade upp en lång lista på alla analyser som ska göras på mitt blod.

Det mesta var riktat mot mitt blod, blodplasma, lever, njurar, hjärta, blodkärl och sköldkörtel.

Kort sagt, kroppens alla reningssystem.

Ska bli intressant att få veta vad de sex rören kan berätta.

Han som stack mig var jätteduktig och väldigt pedagogisk, han utstrålade verkligen "Jag kan mitt jobb och jag vill inte skada dig".

Åkte sedan och handlade med mina föräldrar, men det får bli en annan historia för en annan dag.

Peace.  

Var på besök i Uppsala, rättare sagt på neuropsykiatriska vårdcentralen.

Jag var där på besök för att få information om hur ADHD och Asperger blir påverkad utav medicinering.

För att få detta sagt, ADD och ADHD är nästan samma sak, H:et gör skillnaden och detta är vad medicinen arbetar med.

Personer med ADHD har fördelen att vara hyperaktiva, för detta stimulerar dem att hållas igång mentalt, något som människor med ADD inte kan.

Medicinen fungerar som en form utav en balansvåg för att stabilisera så kroppen inte över använder sig utav det hyperaktiva för att hålla sig aktiv, samtidigt som den ersätter vad som går förlorat med ett ämne kallat metylfenidathydroklorid.

Metylfenidat används i läkemedel som förutom för behandling av ADHD, också används för att behandla kraftiga hjärnskador, svår Aspergers syndrom (faktum är att denna behandling får Aspergers syndrom att synas mer), narkolepsi, kroniskt trötthetssyndrom (tyvärr till alla föräldrar som har barn som somnar till mormors historier, detta funkar inte emot detta) samt kraftig depression som visat sig resistent mot antidepressiva läkemedel.

Vanligaste läkemedel som använder utav metylfenidathydroklorid i Sverige är Medikinet, Equasym Depot, Ritalin och Concerta.

Metylfenidat är också narkotika-klassat för sin strukturella likhet med amfetamin och dess farmakologiska effekter som liknar kokain, men är dock mindre potent och har en längre varaktighet, vilket tyder på en långsammare nedbrytning i kroppen.

Jag fick ta några prover som man senare skulle jämföra med ett annat jag ska göra i framtiden.

Fick också ge ett urinprov för att visa att jag inte är narkoman, men var lugn, jag är den sista som sätter någon form av olaglig narkotika i vilken form som helst i min kropp.

Fick sedan åka hem och ska nu vänta ett par dagar innan jag ger ett blodprov.

Fy usch, jag hatar nålar. 

Nä, ska dra och äta nu.

Hörs.  

Sedan jag började som lottförsäljare och informatör så har jag känt en stark sorg att jag inte kunnat komma längre i livet än detta.

Jag sitter med mobilen i hand varje timme och hoppas på ett samtal som kan förändra mitt liv, men dock ej får jag uppleva det.

Är detta verkligen vad ni "normala" ser hos mig?

Ser ni en framtida mördare, våldtäktsman eller ficktjuv?

En känslokall individ som du kan slänga handduken på och be att den tvättar den åt dig?

Jag må ha mina problem, men jag har känslor.

Jag andas, ser, hör, känner och gör allt ni gör, för jag lever och jag vet att ni som endast ser mig som ett problem, det är ni som är blinda för sanningen.

Sanningen att ni är rädda för det annorlunda.

Mina föräldrar kom hem idag med nya mobiler.

Så många funktioner och finesser, hur kan man inte bli avundsjuk på det?

Så vi for in igen och skaffade mig en Samsung Galaxy Gio S5660.

I samma veva så gick jag in på den närliggande datorbutiken och köpte mig en Asus Eee PC 1215b i silverfärg.

Det inkommer en snöstorm imorgon och jag måste ge mig ut i den för att få min nya mobil fixad.

Minneskortet vägrar att stanna i hållaren och detta gör mig lite irriterad.

Får hoppas att det löser sig.

Hoppas ni alla får en bra dag imorgon.