Var på besök i Uppsala, rättare sagt på neuropsykiatriska vårdcentralen.

Jag var där på besök för att få information om hur ADHD och Asperger blir påverkad utav medicinering.

För att få detta sagt, ADD och ADHD är nästan samma sak, H:et gör skillnaden och detta är vad medicinen arbetar med.

Personer med ADHD har fördelen att vara hyperaktiva, för detta stimulerar dem att hållas igång mentalt, något som människor med ADD inte kan.

Medicinen fungerar som en form utav en balansvåg för att stabilisera så kroppen inte över använder sig utav det hyperaktiva för att hålla sig aktiv, samtidigt som den ersätter vad som går förlorat med ett ämne kallat metylfenidathydroklorid.

Metylfenidat används i läkemedel som förutom för behandling av ADHD, också används för att behandla kraftiga hjärnskador, svår Aspergers syndrom (faktum är att denna behandling får Aspergers syndrom att synas mer), narkolepsi, kroniskt trötthetssyndrom (tyvärr till alla föräldrar som har barn som somnar till mormors historier, detta funkar inte emot detta) samt kraftig depression som visat sig resistent mot antidepressiva läkemedel.

Vanligaste läkemedel som använder utav metylfenidathydroklorid i Sverige är Medikinet, Equasym Depot, Ritalin och Concerta.

Metylfenidat är också narkotika-klassat för sin strukturella likhet med amfetamin och dess farmakologiska effekter som liknar kokain, men är dock mindre potent och har en längre varaktighet, vilket tyder på en långsammare nedbrytning i kroppen.

Jag fick ta några prover som man senare skulle jämföra med ett annat jag ska göra i framtiden.

Fick också ge ett urinprov för att visa att jag inte är narkoman, men var lugn, jag är den sista som sätter någon form av olaglig narkotika i vilken form som helst i min kropp.

Fick sedan åka hem och ska nu vänta ett par dagar innan jag ger ett blodprov.

Fy usch, jag hatar nålar. 

Nä, ska dra och äta nu.

Hörs.  

Sedan jag började som lottförsäljare och informatör så har jag känt en stark sorg att jag inte kunnat komma längre i livet än detta.

Jag sitter med mobilen i hand varje timme och hoppas på ett samtal som kan förändra mitt liv, men dock ej får jag uppleva det.

Är detta verkligen vad ni "normala" ser hos mig?

Ser ni en framtida mördare, våldtäktsman eller ficktjuv?

En känslokall individ som du kan slänga handduken på och be att den tvättar den åt dig?

Jag må ha mina problem, men jag har känslor.

Jag andas, ser, hör, känner och gör allt ni gör, för jag lever och jag vet att ni som endast ser mig som ett problem, det är ni som är blinda för sanningen.

Sanningen att ni är rädda för det annorlunda.

Mina föräldrar kom hem idag med nya mobiler.

Så många funktioner och finesser, hur kan man inte bli avundsjuk på det?

Så vi for in igen och skaffade mig en Samsung Galaxy Gio S5660.

I samma veva så gick jag in på den närliggande datorbutiken och köpte mig en Asus Eee PC 1215b i silverfärg.

Det inkommer en snöstorm imorgon och jag måste ge mig ut i den för att få min nya mobil fixad.

Minneskortet vägrar att stanna i hållaren och detta gör mig lite irriterad.

Får hoppas att det löser sig.

Hoppas ni alla får en bra dag imorgon.

Hittade på Facebook en bild på mig och mina gamla klasskamrater efter vi var klara med nian.

Härliga minne, var försvann du och vart gick du?

Jag saknar den goda tiden som var då med dem.

Nu är det knappt man ser någon längre.

Såg en av dem som inte var på bild igår efter jag klev av tåget.

Trevligt att se hur man kan växa upp från en tornado till en lugn bris.

Nåja, livet går vidare och nu blir nya målet att "tortera" farsan så han börjar att övningsköra med en.

Övningsköra i vintern? Ja, vadå? Om jag övar på vintern så får jag lära mig att kontrollera bilen på is.

Glad att familjen har en Volvo, för dem är ju gjorda för en svensk vinter. :)

Fy tusan.

Första dagen på min fas 3 plats och jag är verkligen trött redan på det.

Måste vara att jag inte fick se något som blev sålt.

Och att sitta och bara stirra på kassor var dötrist.

Får ta med mig någonting som jag kan sysslesätta mig med.

Utan tillgång till el så försvinner det som vilken normal ung man skulle vilja ta med sig, men kvar blir korsord och annat sånt som inte kräver el, men tankekraft.

Får se vad dagarna ger en nu.

Känner mig också lite deppig över att jag är där och nu kan jag eventuellt inte ens ta mig ur det för att jag är dömd av samhället som en "defekt".

Idag är det bara två dagar kvar till min första dag på fas 3-jobbet som lottförsäljare och informatör.

Ska som det låter bara besöka och prata lite på måndagen och sen åka hem. Kommer antingen att jobba 9-12, 12-15 eller 15-18, vilket vi ska bestämma på måndag.

Jag hoppas på att jag kan klämma åt mig 9-12 tiden, även om det betyder att jag måste vänta ute i kylan i 20 minuter pga en för tidig buss som jag måste med.

Jag får ta lite bilder och visa er hur det ser ut när man är där.

Vi söker kontakt med andra för att förstås.

Vi går var våra kroppar förmås.

Vi letar efter jämställdhet för att vi är i liv.

Vi känner glädje för det vi giv.

Vi ser vad andra ser.

Vi ler när alla andra ler.

Vi är inte monster för våra problem.

Vi är en del av signalen i samhällets stora modem.

Vi är människor som andas och lär.

Vi kan allt ni kan, även att kunna bli kär.

Se oss för det vi är.

Missförstådda, men lyckliga människor som finns här.

Har idag startat min blogg. Jag vill med denna blogg ge en insikt i tanken hos en med ADHD och Asperger.

Jag blev diagnostiserad med DAMP (nu mera ADHD) redan vid fem-års ålder. Detta medförde under min skolgång en hel massa problem med mobbare som ville hävda sin åsikt om hur jag var som person, vilket visar för mig en brist på förståelse hos dem och att dom nog hade problem hemma.

Detta var också en av de stora problemen som satte käppar i hjulen för min framtid då jag lämnade högstadiet med bra betyg och fortsatte med mina studier på gymnasiet, naturprogrammet med geovetenskap. Det var under mitt första år som min mormor dog och jag gick in i en djup sorg, vilket ledde till att jag var tvungen att under vårterminen göra prov på prov för att hinna ifatt de andra studenterna. Ledningen på gymnasiet ville under andra året anställa en elevassistent som skulle "hjälpa" mig att få ordning på mina studier. Men under sommaren 2007 fick min pappa en hjärtinfarkt med hjärtstillestånd som gjorde att jag mådde ännu sämre. Elevassistenten ville inte förstå det utan satte press på mig med studierna. Resultatet av det hela blev IG-varningar i alla ämnen som jag höll så kärt och i rena smärtan att jag inte kunde uppfylla mina förhoppningar, så valde jag att lämna gymnasiet och avsluta mina studier.

 Under vintern 2009-2010 så blev jag ställd inför vad som skulle bli en frihet att få jobba med något jag tyckte om och alltid hade ett intresse för, datorer och programmering. Från december 2009 till januari 2010 så spenderade jag min tid på ett företag med att bygga datorer och programmera standardfunktioner. Inte för att smått skryta, men några av datorerna på Uppsala Universitet är ihopbyggda utav mig.   Lyckan blev dock inte långvarig. Jag hade blivit lovad mer praktik hos dem efter februari. När jag försökte kontakta dem mellan mars och juni så fick jag äntligen tag i ägaren och frågade om praktiken, men han berättade att de hade flyttat in till Uppsala och sökte inte någon som de kunde anställa.

Det skulle ta mig ett år igen innan jag hamnade i en aktivitet, denna gång som städare på IKEA, igenom Samhall. Jag klarade inte av 8 timmars arbetsskift och spenderade varje morgon med att besöka herrarnas rum för att göra mig av med stressen jag upplevde genom att spy. Fick gå 6 timmar istället efter ett förstående från min arbetsledare och kontaktperson på AF, inkluderad att få gå kurser på fredagar för att plugga upp mina kunskaper inom datorer och programmering ytterligare. Mellan februari och juni 2011 fick jag lära mig mycket om städning och på fredagar också mycket om bildredigering, programmeringskoder med mera.

 Efter detta så ville jag satsa på att försöka hitta ett jobb snabbt, men detta visade sig vara ett stort problem då man måste ha ett körkort, gymnasieutbildning eller arbetserfarenhet för att få jobbet. Och nu är jag i fas 3 och ska nästa vecka få börja med att sälja lotter för en fotbollsförening.

 Detta är när denna resa börjar, så följ med i denna blogg och upplev tankesättet hos någon med ADHD och Asperger, och lär er känna killen bakom problemen.