Det blev nästan ett vanligt besök på Misa idag, men jag fick komma in 13:00 på grund av att kontaktpersonen var på möte för tillfället.

Fick hänga av mig min jacka innan jag fick gå till samma rum som jag har suttit med henne i under fyra tillfällen nu.

Idag hade hon papper om vad jag kräver på arbetsplatsen och vilka reaktioner jag får under stress och annan form av kraftig belastning.

Hon sa att det skulle ta ungefär 3 möten att färdigställa hela högen med papper, men jag tog bara 20 minuter på att göra klart dem.

Hon blev chockad att jag var så snabb med att göra klart pappren.

Vi hade ett kort samtal efteråt och sedan fick jag gå och möta upp mina föräldrar som var på bokrean på varuhusen.

Det är under bokrean som jag upptäckte något som jag inte gillade.

De sålde World of Warcraft: Burning Crusade, den första expansionen i serien, även när man får den gratis numera när man köper huvudspelet.

Är verkligen varuhus så fräcka att det försöker något så lågt att sälja ut gratisvaror till ett pris?

Det är sjukt i vilken vinkel du än ser det.

Så om du bestämmer dig för att börja med World of Warcraft, då ska du INTE köpa Burning Crusade.

Det var allt för mig nu.

Jag har varit med om misstag, men dagens misstag kostade mig mitt sinne och blev till ett vansinne.

Jag hade varit orolig hela dagen för mötet och när jag kom till sociala enheten så satte jag mig och bad medans jag väntade, men istället för 14:00, så blev jag informerad 14:15 att min tid är åttonde mars.

Jag hade varit orolig i onödan.

Vid denna tidpunkt brast sinnet på mig och jag svor hemskheter åt alla där och sen hela vägen hem.

Stackars barn som hörde mig.  

Inte så mycket att skriva egentligen, men jag vill hålla er uppdaterade om detta.

Jag gick på mötet och fick fylla i lite papper som jag skulle fyllt i förra veckan.

Var klar på 25 minuter, så jag håller det kort.

Klassiskt för mig. *asgarv*

Varför bryr jag mig ens att försöka göra en skillnad på mitt liv?

Samhället dömer en så fort de vet faktan om en.

Monster, neandertalare, samhällets svarta får, mental defektiv person, alla glåpord som tänkas kan komma från ens mun.

Vi är dömda med ett svar som i slutet kostar oss en framtid.

Det är inte konstigt att det är så många fickstölder och vi får fler fördomar kastade på oss.

Samhället, ni sjuka, dömande, hjärtlösa, oälskbara individer, det är tack vare er att vi lever i det mörka gränderna av vad som anses normalt.

Låt er för en dag få känna igen er i våra skor och känn vår smärta.

Den dagen det händer, då ska vi stå och skratta åt er.

Skratta åt hur patetiska ni är, så verkligen slår er hårt och ändrar framtiden.

Vi är människor, vi lever, vi andas, vi älskar, vi gråter, vi känner, vet det!

Vem kunde tro att det skulle bli ett lätt möte idag på Misa?

Jag kom in tidigare, hon berättade att jag skulle få göra ett test för att få visa vad jag gillar och inte gillar igenom att lägga bilder av olika yrken i tre högar som representerade ja, kanske och nej.

Som man kunde tro så var nej-högen stor medans kanske ja-högen var liten.

Visade sig att jag var mest positiv på IT, förskolor och kontor.

Vem kunde tro det?

Inte jag iaf.

Får se vad nästa vecka bjuder på, ska fundera på att fokusera mer på att söka praktik än att tvinga henne sysselsätta mig med lönlösa saker.

Men, låt veckan komma och visa vad den givas oss vill.

Var idag för första gången på Misa i Uppsala.

Fick ge mig av medans mina föräldrar var ute och promenerade på den isbelagda sjön i närheten, jädrans hurtibullar.  

Kom i god tid och kunde vila innan jag fick komma in till min kontaktperson.

Fick bara ha ett samtal om vem jag är och vilka kunskaper jag har med praktiker, sommarjobb etc.

Blev också given en hemläxa tills på onsdag att komma på tre arbetsplatser som jag skulle vilja jobba på och inte har erfarenhet av.

Med mina föräldrars hjälp så kom vi på lagerarbetare och kontorsnisse.

Kan nog komma en till i slutändan, dock synd att man inte har ett körkort.

Ser redan fram emot onsdagen och hoppas detta leder till något gott.

Det är nästan allt jag kan skriva just nu.

Ska vila upp mig lite innan jag återtar min dagliga rytm igen. 

Tack för att ni läser detta. 

Kom lite försent idag, tusan.  

Min bisittare var redan där, så jag kunde ha kul med att jag var sen.

Visade honom bilden på min hund Vanessa som jag tog igår.

Visar sig att hans hunds far är från samma kennel som min hund kommer ifrån. 

Helt otroligt!

Det känns att det är min sista dag och en kall en också.

Normalt runt kvart i tio så har minst 20-30 familjer passerat bordet, men idag var det vara 10-15 som jag kunde se.

Många ligger säkert kvar i sina sängar och kramar huvudkudden i hopp om bättre väder än 15 gradig kyla som fryser lederna på en, usch! 

Jag lärde mig känna några där i lokalen som jag sålde lotterna i och de trodde mig inte när jag berättade att jag har ADHD och Asperger, för dom tyckte inte att jag var annorlunda jämfört med andra.

Så, ett tips till er som kan "gömma" era "problem", när någon känner dig väl och tycker du är lugn, så berätta för dom om dina problem för att visa dom att man kan inte döma en bok på omslaget.

Man känner sig mer pratsam än normalt idag, iaf gör jag det, för jag vet att jag inte kommer nog att se mina bisittare längre.

Jag tog chansen att fråga min bisittare om det skulle bli en förändring nu när jag försvinner och det jag fick till svar var att jag skulle inte vara där, utan någon annan.

Min bisittare frågade idag om han fick gå och ta kaffe, så jag lät han få göra det medans jag skrev lite på det som jag nu skriver in här.

När jag flyttar över till Misa så kommer jag att skriva om detta så ni kan följa min kamp att bevisa att alla med ADHD och Asperger inte är monster, utan vanliga människor som blev unika med dessa steg i naturens formning utav oss.

Ni kommer också att kunna förhoppningsvis få en insikt om upplevelsen när jag ska börja med Concerta, det är inte klart om jag kommer att få det.

För att sprida budskapet om denna blogg så kommer jag att försöka använda alla möjliga instanser för att öppna andras ögon till verkligheten och för att sprida ett ljus av värme, hopp, förståelse och kärlek till alla andra med neuropsykiatriska problem.

För att fira att jag skulle snart flyttas över till Misa så köpte jag 15 lotter för 30 kronor, men vann tillbaka 30 kronor.

Borde ha stannat där, men jag köpte 15 nya och fick inget för det, men hade jag haft ett nummer mindre så hade jag gått hem med 300 kronor totalt.

Nåja, lycka funnen, lycka förgången. 

Jag tog en sista koll på bordet, tog ett vänligt farväl av min bisittare och blev hämtat en kvart innan jag slutade.

Detta är slutet på Fas 3-kapitlet och Misa-kapitlet ska snart börja.

"Vi är alla som blommor. Vi får utseendet från våra anor och det gör oss unika. Många fula och snygga, stora och små. Men vi är alla kreationer av naturen och lever tillsammans som jämbördiga i dess rike."

Fick ta ett försenat tåg idag, men vem bryr sig när det bara är idag och imorgon kvar att ha Fas 3 innan jag flyttas över till Misa.

Kom i tid iaf och satt upp bordet med alla lotter på mindre än två minuter, vilket är snabbt sedan jag var tvungen att lägga lotterna i numerisk ordning.

Får sitta i nästan 15 minuter innan själva passet börjar för mig.

När mina föräldrar fick reda på att jag skulle flyttas över till Misa så skrek min mor nästan av ren och skär lycka.

Med tanke på att Fas 3 skulle ge mig 140 kr/dygn jämfört 361 kr/dygn som jag fick förut, så var detta en stor glädjesuck för oss.

När klockan har rört sig till 9:30 så är min bisittare inte här.

Han måste ha blivit sjuk eller somnat om innan han skulle ta sig upp ur sängen.

Så jag tror mig få sitta ensam och sälja lotter idag, men ett tag senare kommer han och ursäktar sig med att ha försovit sig, men jag förlåter honom för det.

Väntan på kunderna är dock tråkigt eftersom ingen har köpt något efter en timme.

Får en verkligen att uppskatta att man snart slipper det.

Jag började att prata med min bisittare  om bloggen och han tycker att jag gör alla som har ADHD och Asperger en stor tjänst med den.

Han tycker att vissa bloggare, som Blondinbella, är rena skämten och tillför inget annat till det sociella samhället än onödig smörja.

Lyckas få 8 lotter sålda till ett medelålderspar, men de vinner ingenting på dem.

Ganska synd, men de var rara iaf.

Man kan verkligen sitta tillbaka och tänka på sin tid som man har haft när man blir frågad av bisittaren om den får gå och dricka lite kaffe.

Jag tror mig ana att en ny början är på väg nu.

Nu ska man bara leva livet och se vad det ger en.

Fick svar på min e-post som jag skrev till neuropsykiatriska vårdcentralen tidigare i veckan om att jag behöver ett läkarintyg som jag ska ha för att ansöka om handikappsersättning, något som jag verkligen behöver med mina neuropsykiatriska problem.

När jag tänker på mina problem nu, är det enda jag känner då bara en trygghet att veta vad jag har som gör detta.

Förut kände jag mig som ett monster eller ett barn som aldrig kunde växa upp.

Ett gott råd för er som sitter i samma säte som jag satt i, börja inte tänka som jag gjorde förut.

Problem är ej problem om de formar din personlighet.

Tänk istället att du skulle ha varit lik en annan och fick dessa "problem" för att du skulle bli du, en unik person.

Så var glad, var nöjd och sluta aldrig att va unik, för det är vad du är.

När dagens skift är nästan över så känner mig lite ledsen samtidigt som jag är glad.

Ledsen för att jag ska snart sakna en trevlig person som jag har suttit med på torsdagar och fredagar.

Men livet måste gå vidare även efter detta.

Packar för min hemresa, vilket är lätt med alla sakeer som jag har med mig.

En bok, tre kulspetspennor och ett block som jag skriver på.