Jag har aldrig varit en morgonmänniska i mina äldre dagar, så att försöka tvinga kroppen till att vakna upp fem på morgonen var något som klockradion fick väcka mig för.

På måndagen så kom jag i god tid och fick träffa hela arbetslaget, några var snälla och några var bara dom som höjde näsan i vädret.

Min första hund som jag fick gå med var en liten chihuahua. Han var lite skygg, men öppna sig snabbt. Den andra hunden jag fick gå med var en sån där svart skotsk hund, och han kunde dra i kopplet må jag säga. Den sista hunden jag fick för morgonen var ägarens Whippet. De hade alla sin egen personlighet och var snabbt trevliga med mig.

Sen fick jag sitta och klippa sönder hundgodisar i form av ben medans hundarna tränades, vilket blev ganska tråkigt men belönande i slutändan. Jag fick sedan gå och ha lunch i en timme för att sedan ta nästa promenad, men den här gången också med en ny hund, som såg lite ut som en större Yorkshireterrier, men hon var hur gullig som helst.

Sedan när alla promenaderna var gjorda så hade dom inga fler saker för mig att göra, så jag fick lämna runt 14:15-tiden.

Tisdagen var nästan samma sak som den tidigare, men nu var jag också tvungen att vara med och städa, men jag fick de lättaste jobben med att dammsuga köket och trapporna som leder upp till träningslokalen.

Onsdagen blev den stora förändringen, jag fick för första gången gå med en stor hund, en Springer Spaniel. Han var verkligen i muskelberg och kunde dra mig iväg lätt om han ville. Sen fick jag gå en kort promenad med en annan Yorkshireterrier pga hennes ryggsmärtor. Hamnade också med kopplet på halsbandet med en labrador, som alla sa var helt vild, men stunden jag tog kopplet så var hon som en lugn liten hundvalp och följde varje order jag gav henne. Låter som skryt och lögn, men det är sant. Fick städa idag också och det blev alla hundbåsen som fick sig en rengöring. Detta påminner mig också om träningen som jag fick se under dagen. Det finns två andra labradorer på hunddagiset, och en av dem är blind. Jag upptäckte detta när jag skulle ge den blinda en hundgodis sedan jag fick träna honom att buga, men det gjorde bara att man fick en bättre koppling till honom, för vi båda använder våra andra fyra sinnen för att ta oss fram i livet.

Det var allt jag har att berätta för tillfället.

Så min fråga är, who let the dogs out?